Besvikelsen
Idag fick jag en clementinus av Jonnas mamma. Då blev jag glad! Dock var den tyvärr skitäcklig.
Kärlek har inga ögon
Postar en jääättegammal text här, för att... Ja för att jag var rätt smart då.
du som päron (eller äpple) som läser detta, tänk lite... tack.
vad är det som gör, att man som förälder till ett underbart barn
inte står upp för den man är (barnets skapare) och tar ansvar?
vad är det som gör,
att man inte är stolt över sitt barn?
att man inte kramar sitt barn?
att man inte stöttar sitt barn?
att man inte läser läxor med sitt barn?
att man inte engagerar sig?
vad är det som gör att man inte är en förälder utan en främling mot sitt barn?
att varje dag få kämpa med de där små kommentarerna så som
"ska du verkligen ha på dig DET DÄR?!"
"men vad har du gjort med håret/kläderna/ansiktet?"
"du ser ju ut som en hora"
"tänk på vad du har på dig idag för vi ska träffa farmor"
"man kan inte gå ut så där"
"klä dig som folk, unge"
"man skäms ju för dig"
och sedan när man träffar bekanta till sina föräldrar får höra
"ja det här är vår... dotter"
"den lite mer... punkiga ser jag"
"...mhm...."
"ja, det går väl över!"
"ja hehehahe, det gör ju det!"
att hela tiden få känna sig utpekad, inte tillräcklig... udda helt enkelt, är inte alltid lätt.
"jamen du får väl tänka på att folk alltid kommer att säga såna saker, när du ser ut som du gör"
men vafan... bara för att man ser ut på ett visst sätt ger det inte någon rättigheterna
till att tracka, fälla kommentarer och nedvärdera en.
jag trodde det var sånt man förstod när man blev vuxen. inte när man är barn.
hur man klarar sig mot allt på andra sidan ytterdörren hemma,
beror helt på hur man blivit förberedd innan.
går du utanför dörrens trygga ram, med dina föräldrars fulla stöd
i ryggsäcken, kommer övriga kommentarer rinna av som vatten på en gås.
går du utanför dörrens trygga ram, utan dina föräldrars fulla stöd
i ryggsäcken, kommer övriga kommentarer sugas in som vatten i en tvättsvamp.
om föräldrarna tvivlar på barnets kapacitet, omdöme och förmåga,
kommer barnet också göra det.
allt börjar med föräldrarna. det finns ingen bättre logik.
föräldrarna är med från början, gör detta barnet.
sätter ett frö.
plantan ska skötas med kärlek och solsken.
hört det förut? ja.
gjort som det? nej.
förändring snarast? ja tack.
det är aldrig för sent.
det blir bara lite svårare.
när man påpekar för föräldrarna att det faktiskt inte märks att de älskar en,
kommer det alltid:
"nej men huuur kan du säga så?! vi äälskar ju dig!"
mjo visst och katter slickar frivilligt ändtarmen på din gamla hund.
man kan aldrig gissa sig fram till något,
älskar du någon så visa det då!
vad jag inte förstår är hur man kan glömma bort att ens barn är ett barn,
inte en vara som råkar vara inköpt fel tid och inte alls är modernt längre.
ett barn är inte som den gamla 70-talsmönstrade soffan du fick av din
gammelmormors kusin gottfrid, som du måste ha kvar, och du skäms
så över den varje gång det kommer bekanta hem till dig.
nej.
ett barn är alltid ett barn.
som behöver veta att det är älskat.
som behöver veta att det är behövt.
som behöver veta att det är starkt.
som behöver veta att det är tryggt.
ett barn är alltid ett barn som behöver veta att du som förälder älskar det.
som behöver veta att det inte spelar någon roll
vilken färg,
vilken klädstil,
vilken sexuell läggning,
vilken framgång,
vilken frisyr etc,
som den väljer att ha.
kärlek har inga ögon.
du som päron (eller äpple) som läser detta, tänk lite... tack.
vad är det som gör, att man som förälder till ett underbart barn
inte står upp för den man är (barnets skapare) och tar ansvar?
vad är det som gör,
att man inte är stolt över sitt barn?
att man inte kramar sitt barn?
att man inte stöttar sitt barn?
att man inte läser läxor med sitt barn?
att man inte engagerar sig?
vad är det som gör att man inte är en förälder utan en främling mot sitt barn?
att varje dag få kämpa med de där små kommentarerna så som
"ska du verkligen ha på dig DET DÄR?!"
"men vad har du gjort med håret/kläderna/ansiktet?"
"du ser ju ut som en hora"
"tänk på vad du har på dig idag för vi ska träffa farmor"
"man kan inte gå ut så där"
"klä dig som folk, unge"
"man skäms ju för dig"
och sedan när man träffar bekanta till sina föräldrar får höra
"ja det här är vår... dotter"
"den lite mer... punkiga ser jag"
"...mhm...."
"ja, det går väl över!"
"ja hehehahe, det gör ju det!"
att hela tiden få känna sig utpekad, inte tillräcklig... udda helt enkelt, är inte alltid lätt.
"jamen du får väl tänka på att folk alltid kommer att säga såna saker, när du ser ut som du gör"
men vafan... bara för att man ser ut på ett visst sätt ger det inte någon rättigheterna
till att tracka, fälla kommentarer och nedvärdera en.
jag trodde det var sånt man förstod när man blev vuxen. inte när man är barn.
hur man klarar sig mot allt på andra sidan ytterdörren hemma,
beror helt på hur man blivit förberedd innan.
går du utanför dörrens trygga ram, med dina föräldrars fulla stöd
i ryggsäcken, kommer övriga kommentarer rinna av som vatten på en gås.
går du utanför dörrens trygga ram, utan dina föräldrars fulla stöd
i ryggsäcken, kommer övriga kommentarer sugas in som vatten i en tvättsvamp.
om föräldrarna tvivlar på barnets kapacitet, omdöme och förmåga,
kommer barnet också göra det.
allt börjar med föräldrarna. det finns ingen bättre logik.
föräldrarna är med från början, gör detta barnet.
sätter ett frö.
plantan ska skötas med kärlek och solsken.
hört det förut? ja.
gjort som det? nej.
förändring snarast? ja tack.
det är aldrig för sent.
det blir bara lite svårare.
när man påpekar för föräldrarna att det faktiskt inte märks att de älskar en,
kommer det alltid:
"nej men huuur kan du säga så?! vi äälskar ju dig!"
mjo visst och katter slickar frivilligt ändtarmen på din gamla hund.
man kan aldrig gissa sig fram till något,
älskar du någon så visa det då!
vad jag inte förstår är hur man kan glömma bort att ens barn är ett barn,
inte en vara som råkar vara inköpt fel tid och inte alls är modernt längre.
ett barn är inte som den gamla 70-talsmönstrade soffan du fick av din
gammelmormors kusin gottfrid, som du måste ha kvar, och du skäms
så över den varje gång det kommer bekanta hem till dig.
nej.
ett barn är alltid ett barn.
som behöver veta att det är älskat.
som behöver veta att det är behövt.
som behöver veta att det är starkt.
som behöver veta att det är tryggt.
ett barn är alltid ett barn som behöver veta att du som förälder älskar det.
som behöver veta att det inte spelar någon roll
vilken färg,
vilken klädstil,
vilken sexuell läggning,
vilken framgång,
vilken frisyr etc,
som den väljer att ha.
kärlek har inga ögon.
Lika?
Sisådär några månader mellan fototillfällena. Det var innan jag färgade bort utväxten genom att bli ljusbrun.
Dagens erkännande
Känner att i sådana hära tidör, som vi lever i, skall en lögn icke passera ouppmärksammad.
Alltså.
Jag. Har. Ingen. Penis. I. Halsen.
Förlåt att jag förde in er på dessa falska vägar med diverse olika förhoppningar.
Jag har alltså inte alltid en kuk i halsen.
Alltså.
Jag. Har. Ingen. Penis. I. Halsen.
Förlåt att jag förde in er på dessa falska vägar med diverse olika förhoppningar.
Jag har alltså inte alltid en kuk i halsen.
19 eller 91?
Hänvisar till förra inlägget och säger så här:
JAG SKA TRYCKA I MIG KOKOSBOLLAR, GODIS OCH (här kom jag på att det finns en knapp som heter caps lock som finns för att man ska slippa hålla in skift (haha ofta jag inte skrev shift?) när man skriver stora bokstäver (gillar parenteser i parenteser OMG INCEPTION)) COCA COLA IDAG!!!
Ska posera med mitt snea underbett som bara finns i två veckor till dessutom. Oså ska jag FeZtA. Inte.
Jag ska städa mitt rum och sätta upp gardiner. Och lyssna på Den Svenska Björnstammen.
Jag står på knä och poserar för min stol är kidnappad och bestigen av ett klädberg.
Vill inte skrynkla kläderna.
JAG SKA TRYCKA I MIG KOKOSBOLLAR, GODIS OCH (här kom jag på att det finns en knapp som heter caps lock som finns för att man ska slippa hålla in skift (haha ofta jag inte skrev shift?) när man skriver stora bokstäver (gillar parenteser i parenteser OMG INCEPTION)) COCA COLA IDAG!!!
Ska posera med mitt snea underbett som bara finns i två veckor till dessutom. Oså ska jag FeZtA. Inte.
Jag ska städa mitt rum och sätta upp gardiner. Och lyssna på Den Svenska Björnstammen.
Jag står på knä och poserar för min stol är kidnappad och bestigen av ett klädberg.
Vill inte skrynkla kläderna.
Alla rätt
Nu borde jag få alla läsare. Jag har väl gjort allting rätt?
Ankläpparna, lagomt särade (långt ifrån varandra, inte som i vara sär). Trycker upp brösten, bröstvårtan som nästan kan synas. Skuggor på bröstet som ser ut som fjortisarnas läskiga blodådror. BHn syns så där lagomt fantasiavtändande. Nyckelbenen som sticker ut som talar om att jag är *jetesmal*.
Dessutom är jag skithungrig.
Ankläpparna, lagomt särade (långt ifrån varandra, inte som i vara sär). Trycker upp brösten, bröstvårtan som nästan kan synas. Skuggor på bröstet som ser ut som fjortisarnas läskiga blodådror. BHn syns så där lagomt fantasiavtändande. Nyckelbenen som sticker ut som talar om att jag är *jetesmal*.
Dessutom är jag skithungrig.
Längtan
Vi gjorde en skrivövning på Text C-lektionen igår. Att skriva nonstop i tre minuter. Ordet var Längtan.
Längtan efter någon att dela sin kroppsvärme med, att få somna bredvid någon när kvällssolen redan gått och lagt sig. Att ha någon där som kan ge en snarkningar och djupa andetag att fokusera på när man vaknar med ett ryck från en mardröm. Längtan till en trygghet. Att veta att det finns någon mer som väntar på en när man kommer hem än bara ensamheten. Någon som jag kan berätta ett meningslöst skämt för, som skrattar åt mig men ändå med mig, som skrattar rakt in i mitt hjärta. Längtan efter en person som har förmågan att sakta knäppa upp knapp efter knapp på min skyddande jacka, som till slut har kommit mig ändå inpå själen.
Längtan efter någon att dela sin kroppsvärme med, att få somna bredvid någon när kvällssolen redan gått och lagt sig. Att ha någon där som kan ge en snarkningar och djupa andetag att fokusera på när man vaknar med ett ryck från en mardröm. Längtan till en trygghet. Att veta att det finns någon mer som väntar på en när man kommer hem än bara ensamheten. Någon som jag kan berätta ett meningslöst skämt för, som skrattar åt mig men ändå med mig, som skrattar rakt in i mitt hjärta. Längtan efter en person som har förmågan att sakta knäppa upp knapp efter knapp på min skyddande jacka, som till slut har kommit mig ändå inpå själen.
Tillägg: Jag har funnit denna person.
No true blood
Idag har jag varit på sjukhuset i en evighet. Evigheten varade i fyra timmar.
Jag har erfarit hur sköterskor reagerar när man tar blodprov och det inte ens kommer ut en pytteynka droppe blod ur armen.
Då kallas en annan in, samt en tredje för att kolla på fenomenet, och den första personen säger till den andra:
- Det här var mycket konstigt. Men prova du. Hon är inte krånglig, och inte rädd.
Ja, nej men det var väl för väl att jag inte var en krånglig en. En sån där som bits och sparkas och häver ner provrör på marken och klämmer sköterskorna mot väggen som snorkråkor.
Nej, här är vi lugna och beskedliga!
Men inte fan hade jag nåt blod för det.
Funderade över möjligheterna för att jag blivit vampyr utan att jag märkt några bieffekter.
Men innan jag hann prova min odödlighet så kom sköterska #2 och hittade mitt blod i en annan arm. Aldrig ska få ha nåt kul...
Miss you
Saknar en viss kille som borde ligga under drömfångaren.
Förresten fick jag den underbara drömfångaren av mamma förra veckan. 32cm i diameter <3
Pain & Panic
Alltså... Påminner jag inte om den ena lilla killen som Skrik och Panik förvandlar sig till i Herkules?
En helt ny värld
Hade inte duschat sen i fredags, så nu är jag en helt ny människa. Nyinsmord, blank och fin.
Vet dock inte om det syns nån skillnad?
Vet dock inte om det syns nån skillnad?
"Din drittsekk!"
Äntligen hemma efter en felkörning på några tysen mil typ.
Ett tips barn:
När man ska till Karlstad och radiokanalerna bara är på norska, då är man fel.
Försök komma på det innan det är på norska.
Coffee time!
Att det kan finnas så sjukt mycket annat att göra när man ska plugga som man annars aldrig riktigt har tid med att göra?
Som att sortera sina blogglistor. Som att hitta nya favoritbilder på weheartit. Som att ja vafan har jag gjort senaste tiden??? Inget nyttigt.
Nu blir det ändring!
Inte kan väl bloggning räknas in som något man inte borde göra istället för att plugga? Plugga, plogga... Blogga. Där har vi det!
Behöver min disciplinvän som kan säga åt mig att skriver jag tre rader så får jag kolla facebook.
Som att sortera sina blogglistor. Som att hitta nya favoritbilder på weheartit. Som att ja vafan har jag gjort senaste tiden??? Inget nyttigt.
Nu blir det ändring!
Inte kan väl bloggning räknas in som något man inte borde göra istället för att plugga? Plugga, plogga... Blogga. Där har vi det!
Behöver min disciplinvän som kan säga åt mig att skriver jag tre rader så får jag kolla facebook.
Do not do a donut
Idag har jag gjort som många andra och gjort en donut. Imorgon ska den invigas!
MVH Hon med gangsterögonbrynen alt fyra ögonbryn.
Gudasnusk
Insåg med största förskräckelsen att jag inte ätit sockervadd den här sommaren. Kanske inte ens förra heller???
SKANDAL PÅ MIN ÄRA.
Bjuder därför på några salivdrivande bilder på detta gudagodasnusk:
SKANDAL PÅ MIN ÄRA.
Bjuder därför på några salivdrivande bilder på detta gudagodasnusk:
Doggy style
Sitter här i soffan med snarkhunden och snorar som vanligt. Ska försöka bli frisk någon gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)