Den absoluta glädjen när man har ignorerat att man fortfarande är jättesjuk och knappt har sovit något i natt, men ändå släpar sig till tåget mot skolan. Där är det tomt och man får reda på att för första gången i världshistorien är tågtiden ändrad till tio minuter tidigare. Självklart var jag där ungefär en minut efter avgångstid.
Det finns ingen glädje alls i detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar