Sofie och hemligheternas kammare

Alltså, jag förstår inte hur en del människor kan hålla hemligheter så jävla bra. Hemligheter som man "får" berätta alltså, inte såna som någon berättat i förtroende.

T ex som att man är gravid. OCH SÅ HÅLLER MAN DET FÖR SIG SJÄLV?! Hur fan orkar man?
Jag vill berätta ALLT, PÅ EN GÅNG, helst för alla i hela världen. 

Som i helgen.
Sedan ca 1,5 vecka tillbaka har jag ansträngt mig till det yttersta för att hålla käft, och ni förstår inte hur jäääävla jobbigt det var! Jag hade nämligen gjort en hemlig grupp på FB och bjudit in special people, för att vi skulle göra en överraskningsfest åt Axel! 

Jag ville varenda dag berätta det här för lilla Axel för jag var ju så glad över att jag skulle få göra det här för någon. Och lika ofta ville jag bjuda in Axel i gruppen...

Så fort jag får reda på något så vill jag berätta och berätta och berätta. I-n-f-o-r-m-e-r-a.

Sorgligast nog är att jag oftast berättar allt lite för hastigt, innan allt är riktigt klart, så sen när folk (som faktiskt lyssnat på mitt drabbel) frågar hur det gick med den där purpurgröna hönan jag skulle köpa, så måste jag tyst mumla fram att det inte alls blev något av det, på grund av det ena och det tredje.

Du är pinsam Sofie, var tyst. Lås hemligheternas kammare och släng bort nyckeln.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar