Livet är fult, du är fager.

Har sprungit ända sen barnsben
Från allt jag egentligen var

Håll i mig och släpp aldrig taget
 

Spritt språngande galen
Faller jag nu går jag sönder
Dom kommer peka för alla har hört det

Få som inte lämnar dig mig när färgen flagnar på fasaden

Motivet har aldrig matchat ramen

Livet är fult du är fager

Vaken om natten och drömmer på dagen

Den enda som faktiskt är Kompis. Den som står när alla andra faller. Eller snarare är kvar när alla går sin väg, eller slutar existera som vänner.Och denne är en hane. Den hanen heter som en kroppsdel. 

Det finns nog en väldigt stor mening med att han heter som en kroppsdel. För förlorar man en kroppsdel kan man inte leva. 

Man kan skaffa protes. Men det är inte samma sak. För man kommer alltid att sakna den riktiga, den första kroppsdelen man hade, och man kommer alltid jämföra alla kommande proteser med originalet. 

Skaffar man inte protes blir man handikappad. Kan inte göra allt det där som man förut gjorde. 

Inte utan att tänka på hur det skulle ha varit om man hade gjort samma sak med sin kroppsdel. 

Ingen vill förlora en kroppsdel.

Jag älskar dig, min tredje Axel.